Erika Fredlund

-

Kategori: Bilder

Models äger

Kategori: Träning

Game

Kategori: Träning

Jag är tillbaka!
För er som för övrigt vill läsa om varje steg jag tar så kan ni följa mig på instagram under namnet Erikafred eller på twitter under namnet @erikafredlund.
Men utöver det, och om man bortser från att jag har varit rätt tyst här på bloggen, så fungerar livet precis som det ska.
Träningen går bättre än någonsin, och har börjat gå ner i vikt igen, eller rättare sagt: börjar gå ner i fett nu. (woho).
Kör på som vanligt och är så nöjd med mig själv och min kropp.
Alltid finns det saker man vill göra något åt, men i dagsläget så är det inget jag är missnöjd med.

elephant

Kategori: Bilder

Ellinor

Kategori: Allmänt

Jag höll aldrig ett tal för dig, på din student, men jag hoppas att det här är något..

Det finns inte en person som har funnits i mitt liv, lika länge som Ellinor. Det tackar jag för.
Hon är den som aldrig brydde sig om hur jag såg ut eller vad jag gjorde för fel i livet. Hon valde att stanna och kämpa vid min sida, hela vägen. Det är den brinnande vänskapen som jag älskar. Att vi aldrig någonsin ens tänkt tanken på att gå skilda vägar. Vi bor fortfarande på samma avstånd från varandra, som vi alltid har gjort och vi pratar fortfarande om samma saker vi alltid har gjort. Ellinor är den personen som jag yttrar mina största hemligheter för, och de stannar hos henne. Hon vet allt om mig.
Bortsett från ett bråk om ett gosedjur och ett fyllebråk efter krogen, har vi alltid hållit sams. Vi har alltid skrattat och vi har aldrig lämnat varandra.
Du, Ellinor, är min bästa vän, och aldrig ska jag glömma dig. Jag har sen liten haft dig i hjärtat, och tro mig, där kommer du stanna!

Ja, jag är snygg!

Kategori: Bilder

Sveriges rättsystem

Kategori: Allmänt

Sveriges rättsystem lär mig som individ att det är okej att döda något. Olyckshändelse eller inte. 2 år på kåken om man har riktat ett vapen mot en oskyldig människa, och skjutit henne på nära håll. 8 år för mord på tjänsteman. Min fråga i det här är: pratas det inte alltid om att folk är lika mycket värda? Och vart, i såna här fall, visar vi det?
I det här fallet syftar jag på när Sandra, 17 år, sköts till döds av sin pojkvän i Sollentuna i somras. För mig är det absurt att någon enbart döms till 2 års fängelse, för förstörelse av någon annans liv. Enligt mig handlar en fängelsedom, inte enbart ett straff för personen som står inför rätta. Det handlar också om att lära andra att inte begå brott. Ju längre fängelsestraff en individ får, desto fler uppmärksammas om det!

cred

Kategori: Allmänt

fick mycket cred för inlägget igår, vilket glädjer mig. fick många fina kommentarer. Tack!
Har ni frågor, ställ dom. Jag kommer vara 100 % ärlig.

min historia

Kategori: Allmänt

Efter många funderingar på ifall jag ska stänga ner bloggen och bara ta hand om mig, valde jag att behålla den. Jag har många människor att tacka, och många av de är er som har läst och följt min resa sen början.
För ett tag sen, skrev jag om mitt liv, till en liten del. Varför jag valde att träna, hur det kommer sig att jag ser hårt på mobbning och så vidare.
Jag kände nu, när jag var på väg hem från gymmet, att jag skulle ge er en klarare bild av hur jag är, vem jag är.
Jag är Erika, men det visste ni redan. Vad ni kommer få veta nu, vet redan de flesta. Men att skriva av sig, när man känner smärta, är bra, har jag hört.
Idag fick jag minnesbilder från min barndom, och blev direkt ledsen. Smärtan jag känner nu, kan inte jämföras med den jag kände då. Inte på långa vägar.
Varje dag, från att jag var 6 år, levde jag i ovissheten av vad som skulle ske den dagen.
Glåporden ligger fortfarande kvar i mig. De ärr som uppstår när man blir mobbad, försvinner inte. Jag har fått lära mig att leva med det. Jag var överviktig, det vet jag. Jag åt för mycket, och alldeles för onyttigt. Men trots att jag satte mig själv i en sits som tjock, behövde jag inte höra det från andra. Innan mobbningen tänkte jag inte på att jag var olik alla andra runt omkring. Att jag var tjockast i skolan gjorde mig ingenting, förrän folk började påpeka det.
Folk förstår nog inte, att även ett skämt, kan ta skada på mig.
Jag är starkare idag, jag har lärt mig att vända ryggen till. Men även om jag är starkare, finns det fortfarande en tunn vägg som ganska enkelt kan rasa, om någon säger något.
Att vara mobbad, att höra "fetto", "tjockis", "gris" och "får du ens plats i en säng?", varje dag, önskar jag inte ens min värsta fiende. Det finns en gräns, och den överskred många i min närhet.
Självklart hade jag vänner, vänner som inte brydde sig om vad alla andra tyckte, vänner som älskade mig ändå. Men dessa vänner sa sällan ifrån, när glåporden regnade över mig. Jag antar att det var för att de inte visste hur de skulle göra. Jag skämdes. Jag ville inte berätta hemma vad jag blev utsatt för. Jag trodde att jag skulle göra mina föräldrar besvikna. Mamma skyddade mig, sa att jag inte var tjock, för att göra mig gladare. Varje gång hon sa det, gick jag till skolan med nytt självförtroende och ett leende. Så fort jag klev innanför dörrarna till skolan, stampade folk på mitt självförtroende, spolade ner det i toaletten och jag grät ännu en gång. Grät för att jag hatade mig själv, hatade mitt liv och hatade alla som förstörde det.
Jag började må riktigt dåligt psykiskt, ville inte gå till skolan, ville inte prata med folk. Jag började skära mig i handlederna, för att jag ansåg att jag förtjänade smärta.
Idag inser jag att det var mobbarna som förtjänade smärta. Ren och skär smärta. En spark i ansiktet, utslagna tänder och en bruten nacke.
Min familj älskade mig, precis som jag var, och min syster gjorde allt för att skydda mig mot alla.
När jag började 7an, visste jag att jag var tvungen att tuffa till mig om jag skulle klara mig på högstadiet. Jag började hota folk till livet, var det ett bråk var jag oftast i mitten, jag lyssnade inte på lärarna, och jag klättrade väldigt snabbt högt upp på respektens stege. Alla ville vara med mig, för ingen ville råka ut för mig. Jag rånade butiker, var med i slagsmål, började röka på heltid, drack mer alkohol än de flesta andra i min ålder, testade en drog eller två, slogs mer. Folk var rädda för mig. Höjde jag handen, för att hälsa, kunde folk springa.
Jag var, var jag trodde, lycklig då. Att jag för en gångsskull var den som mobbade, och inte blev utsatt. Men idag förstår jag, att alla de som jag mobbade, kände precis som jag gjorde i mina tidiga år.
Jag förstörde min mamma, som inte kunde äta på grund av mig. Hon var för stressad, för rädd. Så fort jag lämnade huset, såg hon alla scenarion framför sig. Polissamtal, död eller i bråk?
Hon fick hjärtproblem, och jag märkte det inte ens. Jag var för egoistisk och dum, att jag knappt märkte att hon var så smal att hon att hon åkte in på sjukhus.
Efter två år, inne på den hemska stigen som kunde ha varit min död, valde jag att vakna. Jag tog tag i mitt liv, mina studier och min familj. Idag, står jag min familj närmare än jag någonsin gjort. Jag och min syster, som förr hatade varandra, är så lika att vi ibland blir förvirrade. Jag älskar min familj för mycket. Så mycket att det gör ont i mitt hjärta. Så mycket att jag i detta ögonblick gråter ner på datorn. Allt jag har utsatt dom för. Det finns inga ursäkter i hela världen, som kan göra de åren bättre. Jag var hemsk, och det erkänner jag. Och jag tänker inte skylla det på någon annan än mig själv. Mobbarna stod för min brist på självförtroende och de stod för mitt självhat. Men de står inte för att jag valde att bli precis som de. Det var mitt eget val, min väg jag valde att gå.
Jag tror inte att jag hade varit den personen jag är idag, om det inte vore för det jag gick igenom under min barndom. Jag är stark nu. Jag kan slå, om det är nödvändigt. Jag kan döda en person, om jag känner att det behövs. Jag kan älska mig själv, för den fantastiska resa jag har gjort med min kropp.
Träningen var som en räddning i sig. Jag var fortfarande överviktig, fram tills i våras (2012), då jag valde att ta tag i det. 15 kg senare, är jag lyckligare än någonsin. Jag älskar min kropp, jag älskar mig själv och jag älskar att jag inte är död. Det var många sätt som hade kunnat döda mig förr. Men nu, nu är jag starkare än någonsin. Både fysiskt och psykiskt.
Det finns inte en enda människa som kan ta det ifrån mig!