Erika Fredlund

Superset

Kategori: Träning

Okej. Extremt länge sen jag skrev något över huvudtaget! Varför? Det har varit pendlande till och från om huruvida bloggen ska få vara kvar eller ej. Som så många gånger förut. Men än är jag kvar, och planerna är att stanna! 

Jag kör på för fullt med träningen fortfarande, som säkert många vet. 
Ligger kvar på min jämna vikt, pendlar något kg upp eller ner. 


 Det går bra, och allt syns! 
Tack för ert tålamod. 

Då och nu - skillnaden som går att se från igår till idag

Kategori: Träning

 
 
 
 

When I love you

Kategori: Träning

It's like the world was on fire

Kategori: Träning

Min syster, förebild och bästa vän!

Kategori: Träning

Jag har, hela mitt liv, sett upp till min syster. Hon har alltid varit bra i skolan, hon har alltid varit positiv till livet, hon blev aldrig så mobbad som jag blev osv. En del av mig hatade henne när jag var yngre, på grund av att hon aldrig behövde lida av övervikt, jag fick inte på mig hennes kläder. Jag hatade henne varje gång hon sa nej till att jag skulle låna något. Jag slängde saker på henne, kallade henne hora, slog henne, berättade hur mycket jag hatade henne. Allt det, fick hon stå ut med. Hon fick stå ut med mina raseriutbrott och mina anfall, där jag utan förvarning kunde göra henne illa. Det slutade med att hon slutade bo hos oss. Hon var rädd för mig, hon mådde inte bra. Tror ni jag brydde mig? Nej.
Nu i efterhand, vet jag, att hon själv hade så mycket att tänka på, och så mycket som drog ner henne. Och det jag gjorde mot henne, gjorde inte någonting bättre. Skulle ett förlåt ändra något, skulle jag be om ursäkt så många gånger att det till slut inte ens hade en mening. Men jag vet att ett förlåt aldrig kommer ta tillbaka skadan jag bidrog henne.
Hur som helst. Min syster, min förebild och min bästa vän. Hon har, likt som jag, gjort en sådan otrolig resa med sin kropp. Den kroppen som jag alltid var så avundsjuk på. Hon gillade den inte, och även det hatade jag henne för.
Idag, idag är jag stoltast i världen över dig, Victoria. Det kommer jag alltid att vara, innerst inne. Även de dagar jag säger att du är dum i huvudet. Jag är så stolt att jag gråter, flera gånger. Bara jag ser dig. Du är så fin. Glöm aldrig det. Och även om jag är orolig för den hets du ibland håller på med, vet jag att du kommer klara dig, och du kommer göra det på bästa sätt!
Jag älskar dig, mer än du någonsin kommer förstå.

Träning

Kategori: Allmänt

Hel hurrni. Länge sen sist, jag vet, sluta klaga.
Viger mitt liv åt träningen, som vanligt. Kör hårt med nytt kostupplägg, nytt träningsupplägg och nya träningskläder.
Har gått från runt XL/L till S nu.
Känlan är obeskrivlig. Det är som att ge en käftsmäll till alla de som som någon gång hånade mig förr.
lovar er, eller ska försöka lova iallafall, att bättra mig i skrivandet. Ställ gärna frågor, det motiverar mig mer att skriva då.

Dags igen

Kategori: Allmänt

Okej, jag har hört ert klagande. Det är dags för mig att hoppa upp på sadeln igen och börja detta bloggande. De flesta uppdateringarna här har ju enbart varit bilder nu. Ändring, Fredlund, ändring.
Veckan som har gått har varit fullspäckad med träning. Styrka som aldrig förr.
Har maxat i de flesta styrkeövningarna och känner att jag är på väg framåt. Mitt BCAA ger effekt och bara det är glädje för mig.
Jag lovar att ni ska få ta del av mina träningsupplägg så fort jag har min träningsdagbok framför mig. Allt är inte lätt att komma ihåg.

Models äger

Kategori: Träning

Game

Kategori: Träning

Jag är tillbaka!
För er som för övrigt vill läsa om varje steg jag tar så kan ni följa mig på instagram under namnet Erikafred eller på twitter under namnet @erikafredlund.
Men utöver det, och om man bortser från att jag har varit rätt tyst här på bloggen, så fungerar livet precis som det ska.
Träningen går bättre än någonsin, och har börjat gå ner i vikt igen, eller rättare sagt: börjar gå ner i fett nu. (woho).
Kör på som vanligt och är så nöjd med mig själv och min kropp.
Alltid finns det saker man vill göra något åt, men i dagsläget så är det inget jag är missnöjd med.

min historia

Kategori: Allmänt

Efter många funderingar på ifall jag ska stänga ner bloggen och bara ta hand om mig, valde jag att behålla den. Jag har många människor att tacka, och många av de är er som har läst och följt min resa sen början.
För ett tag sen, skrev jag om mitt liv, till en liten del. Varför jag valde att träna, hur det kommer sig att jag ser hårt på mobbning och så vidare.
Jag kände nu, när jag var på väg hem från gymmet, att jag skulle ge er en klarare bild av hur jag är, vem jag är.
Jag är Erika, men det visste ni redan. Vad ni kommer få veta nu, vet redan de flesta. Men att skriva av sig, när man känner smärta, är bra, har jag hört.
Idag fick jag minnesbilder från min barndom, och blev direkt ledsen. Smärtan jag känner nu, kan inte jämföras med den jag kände då. Inte på långa vägar.
Varje dag, från att jag var 6 år, levde jag i ovissheten av vad som skulle ske den dagen.
Glåporden ligger fortfarande kvar i mig. De ärr som uppstår när man blir mobbad, försvinner inte. Jag har fått lära mig att leva med det. Jag var överviktig, det vet jag. Jag åt för mycket, och alldeles för onyttigt. Men trots att jag satte mig själv i en sits som tjock, behövde jag inte höra det från andra. Innan mobbningen tänkte jag inte på att jag var olik alla andra runt omkring. Att jag var tjockast i skolan gjorde mig ingenting, förrän folk började påpeka det.
Folk förstår nog inte, att även ett skämt, kan ta skada på mig.
Jag är starkare idag, jag har lärt mig att vända ryggen till. Men även om jag är starkare, finns det fortfarande en tunn vägg som ganska enkelt kan rasa, om någon säger något.
Att vara mobbad, att höra "fetto", "tjockis", "gris" och "får du ens plats i en säng?", varje dag, önskar jag inte ens min värsta fiende. Det finns en gräns, och den överskred många i min närhet.
Självklart hade jag vänner, vänner som inte brydde sig om vad alla andra tyckte, vänner som älskade mig ändå. Men dessa vänner sa sällan ifrån, när glåporden regnade över mig. Jag antar att det var för att de inte visste hur de skulle göra. Jag skämdes. Jag ville inte berätta hemma vad jag blev utsatt för. Jag trodde att jag skulle göra mina föräldrar besvikna. Mamma skyddade mig, sa att jag inte var tjock, för att göra mig gladare. Varje gång hon sa det, gick jag till skolan med nytt självförtroende och ett leende. Så fort jag klev innanför dörrarna till skolan, stampade folk på mitt självförtroende, spolade ner det i toaletten och jag grät ännu en gång. Grät för att jag hatade mig själv, hatade mitt liv och hatade alla som förstörde det.
Jag började må riktigt dåligt psykiskt, ville inte gå till skolan, ville inte prata med folk. Jag började skära mig i handlederna, för att jag ansåg att jag förtjänade smärta.
Idag inser jag att det var mobbarna som förtjänade smärta. Ren och skär smärta. En spark i ansiktet, utslagna tänder och en bruten nacke.
Min familj älskade mig, precis som jag var, och min syster gjorde allt för att skydda mig mot alla.
När jag började 7an, visste jag att jag var tvungen att tuffa till mig om jag skulle klara mig på högstadiet. Jag började hota folk till livet, var det ett bråk var jag oftast i mitten, jag lyssnade inte på lärarna, och jag klättrade väldigt snabbt högt upp på respektens stege. Alla ville vara med mig, för ingen ville råka ut för mig. Jag rånade butiker, var med i slagsmål, började röka på heltid, drack mer alkohol än de flesta andra i min ålder, testade en drog eller två, slogs mer. Folk var rädda för mig. Höjde jag handen, för att hälsa, kunde folk springa.
Jag var, var jag trodde, lycklig då. Att jag för en gångsskull var den som mobbade, och inte blev utsatt. Men idag förstår jag, att alla de som jag mobbade, kände precis som jag gjorde i mina tidiga år.
Jag förstörde min mamma, som inte kunde äta på grund av mig. Hon var för stressad, för rädd. Så fort jag lämnade huset, såg hon alla scenarion framför sig. Polissamtal, död eller i bråk?
Hon fick hjärtproblem, och jag märkte det inte ens. Jag var för egoistisk och dum, att jag knappt märkte att hon var så smal att hon att hon åkte in på sjukhus.
Efter två år, inne på den hemska stigen som kunde ha varit min död, valde jag att vakna. Jag tog tag i mitt liv, mina studier och min familj. Idag, står jag min familj närmare än jag någonsin gjort. Jag och min syster, som förr hatade varandra, är så lika att vi ibland blir förvirrade. Jag älskar min familj för mycket. Så mycket att det gör ont i mitt hjärta. Så mycket att jag i detta ögonblick gråter ner på datorn. Allt jag har utsatt dom för. Det finns inga ursäkter i hela världen, som kan göra de åren bättre. Jag var hemsk, och det erkänner jag. Och jag tänker inte skylla det på någon annan än mig själv. Mobbarna stod för min brist på självförtroende och de stod för mitt självhat. Men de står inte för att jag valde att bli precis som de. Det var mitt eget val, min väg jag valde att gå.
Jag tror inte att jag hade varit den personen jag är idag, om det inte vore för det jag gick igenom under min barndom. Jag är stark nu. Jag kan slå, om det är nödvändigt. Jag kan döda en person, om jag känner att det behövs. Jag kan älska mig själv, för den fantastiska resa jag har gjort med min kropp.
Träningen var som en räddning i sig. Jag var fortfarande överviktig, fram tills i våras (2012), då jag valde att ta tag i det. 15 kg senare, är jag lyckligare än någonsin. Jag älskar min kropp, jag älskar mig själv och jag älskar att jag inte är död. Det var många sätt som hade kunnat döda mig förr. Men nu, nu är jag starkare än någonsin. Både fysiskt och psykiskt.
Det finns inte en enda människa som kan ta det ifrån mig!

Arms and shoulders-day!!

Kategori: Träning

En resa som aldrig kommer ta slut - och jag älskar det!

Kategori: Träning

Alla kan

Kategori: Träning

Det handlar om hur du ser dig själv

Kategori: Träning

Träningen går bättre än någonsin, även om vikten står kvar på 65 kg. Men vet ni? Jag skiter i vikten, jag mår bra i alla fall. Jag älskar min form, även om jag håller på att göra den bättre och starkare. Det handlar inte om hur andra ser dig, det handlar om hur du ser dig själv. Ger du dig in i ett liv med träning, måste du ta dagen som den kommer. Upp och nedgångar kommer att dyka upp, det är du som väljer om du ska ge upp eller om du ska fortsätta kämpa mot dina mål. Jag ger aldrig upp, aldrig! Jag kommer alltid att kämpa för att uppnå det jag vill uppnå. Gör det du också.

PT

Kategori: Träning

Låt mig presentera världens bästa PT - Lovisa.
Jag har nog aldrig riktigt tackat dig för allt du gjort för mig. Du har inte bara varit en vacker och bra PT, du har även agerat storasyster. Det är det jag älskar med dig! Du bryr dig inte bara om resultat, du bryr dig också om hur jag mår.
Det finns inte ord för vad jag känner för dig, och det gör så ont att du nu ska flytta. Du drev mig nästan till tårar idag, och nu när jag tänker på dig blir jag tårögd. Alla tack i världen kan aldrig beskriva det jag känner gentemot dig. Tack, för allt. Tack för att du hjälpte mig. Tack för att du har funnits. Tack för allt.

Träning

Kategori: Träning

Förlåt för att jag har varit väldigt off med skrivandet på sista tiden. Det handlar helt enkelt om att jag har nått en punkt i mitt liv som jag väljer att kalla en kris. Jag har känt mig omotiverad till att träna, dels för att jag har varit sjuk och på grund av en anledning jag inte kan sätta ett namn på. För att summera den här krisen så känner jag mig fet, ful och värdelös. Ärligt talat.
Fet känner jag mig för att jag inte har tränat, ful känner jag mig för att jag mår psykiskt dåligt och värdelösheten kommer från de två anledningarna innan. Jag kan inte med ord säga hur ont det gör, att känna att man är tillbaka på ruta ett. Det svider och skaver. Jag har gråtit åt min spegelbild för att den visar en person jag inte vill vara. Självklart är det här en psykisk reaktion, för fysiskt är jag samma person, jag har inte gått upp, jag har snarare gått ner. 2,7 kg närmare bestämt. Det handlar inte om det, och jag vill att ni förstår det. Det här handlar om mitt psyke och att det känns som att jag håller på att komma in i kategorin "träningsnarkoman", då jag så fort jag inte tränar blir ledsen, frustrerad och allmänt sänkt. Jag vill inte hamna där jag var förut, en tjej utan självförtroende och med en kropp som jag vägrade visa för någon. Det tar så hårt att må så här, och med det sagt tänker jag nu meddela att jag från och med imorgon går in på en strikt diet (kanske periodisk fasta) och jag ska börja träna som förr.

Ni kanske tycker att jag låter sjuk, och det är jag nog innerst inne. Men ni förstår kanske inte känslan över att ha nått sin målvikt, kunna känna sig nöjd med sin kropp och att livet faktiskt går mot ljusare tider, och ni kanske inte förstår hur det känns när allt det rasar framför ögonen på en.
Jag börjar om på ruta ett helt enkelt!

Vamos a la playa

Kategori: Allmänt

Hej hurrni. Vi gör ett nytt försök. Vi skrev precis ett långt inlägg till er, men det fuckade upp sig, så inget laddades upp. Hatare.. Aja, just för tillfället sitter vi på ett café precis vid våran skola, där de har gratis intrenetuppkoppling. Jag som är så smart tog med mig min bärbara dator, så nu har jag åäö, vilket är jäkligt skönt. Vi ska efter att vi har surfat lite på nätet, gå ner och träna. Ja, trodde ni att Erica och Erika skulle klara av 5 veckor utan träning? HA, där trodde ni fel. Vi köpte gymkort i måndags, och via skolan vi går på fick vi rabatt. Betalade 25 euro för en månad, alltså mindre än 250 kronor. Inte nog med att gymmet har allt vi behöver och lite till, så kryllar det av snyggingar i bara överkroppar och biceps som ser ut att sprängas vilken sekund som helst. Med andra ord, sexiga jävlar. Vi går i skolan mellan 9-12 varje dag, lediga på helgerna, och efter skolan så ligger vi alltid på stranden eller vid poolen på vårt tak, och solar. Pressar oss svarta som få, och vi börjar lyckas. Ni kommer nog bli relativt chockade. Morgondagen bjuder på festligheter av alla möjliga slag. Vi börjar med att ha prov i skolan, och sen när skolan är slut ska vi till Playa Jardín och sola fram till 18:00, och därefter ska vi spela beachvolleyboll med alla klasskompisar (vi är ca 24 pers i åldrarna 18-32). Efter volleybollen ska vi röra oss hem till våran lägenhet där vi ska laga mat och börja förkörka. Vi ska nämligen klä på oss finkläderna och först dra till Limbo (salsaklubb) och därefter till BlancoBar (favorithaket). Ni skulle nog döda för killarna här. Spanjorerna levererar brutalt. Man blir ju nästan blöt i byxan, varje gång.
Nu till en jävligt positiv sak. Det finns KESO här. KESO, KNÄCKEBRÖD, VÅRRULLAR och massa annat. Vi är alltså i himlen, med andra ord. Lovisa, du behöver inte oroa dig. Vi klarar oss. Både träningsmässigt och med maten. (vi vet att du väntar med spänning på uppdatering..)

Helgen som kommer bjuder på sol och bad heeeela dagarna, och söndagen bjuder även förhoppningsvis på klädmarknad, där vi kan hitta sjukt snygga och billiga kläder.
På tal om kläder. Vi har dött och hamnat i shoppinghimlen! Vansbutiker, Kuala Lumpur, jeansjackor med skinnärmar, arméjackor med skinnärmar, massvis med skor..
Nu ska vi dö, och hamna i träningshimlen för ett tag, och därefter ska vi hem!
Vi hörs senare.
PUSS / Erica och Erika

Nu: styrkepass på gymmet

Kategori: Träning

Dagen än så länge

Kategori: Träning

Vaknade runt 11, drog ut och sprang en sväng innan jag åt frukost. Låg i soffan med Buster tills det var dags för oss att möta Victoria och Diesel för en lunchpromenad. Tog väl ca 1 timmes promenad, diskuterade träning och dylikt. När jag klev innanför dörren var jag hungrig igen, så smoothien stod på schemat. Naturell yoghurt med 3 % fett, havregryn, Body Science Whay 100 proteinpulver med chokladsmak, frysta blåbär och 2 färska persikor fick det bli idag. Supergott. Enkelt och smidigt!

Min resa

Kategori: Allmänt

 Nu
Bilderna är stulna från min syster, och går ni in på hennes blogg så kan ni läsa det superfina inlägget hon skrev om mig. Det gör mig så varmt i hjärtat, att jag känner för att skriva ett om henne!