Erika Fredlund

Mitt öppna brev till er, Hovrätten.

Kategori: Allmänt

Hej Hovrätten. 

Jag vet att mitt brev förmodligen bara är ytterligare ett brev som kommer läggas på hög hos er för att sen glömmas bort, men jag tänker inte ge upp det här.

Jag skriver till er med anledning av ert domslut mot den 60 åriga man som slickade en 8 årig flicka mellan benen och sexuellt utnyttjade henne under ett flertal tillfällen, med beskrivningen att det inte var våldtäkt med tanke på att det bara varade i 20 sekunder.
 Jag skriver till er med anledning av vad ni faktiskt lär män i vårt samhälle. 
Jag skriver till er med anledning av den 20 åriga kvinna som blev våldtagen och misshandlad på en efterfest i Örebro. De två männen dömdes av tingsrätten till 2 respektive 4 och ett halvt års fängelse. Då klev ni in, efter överklagan, och dömde den ena till 12 veckors fängelse och den andra friade ni helt. 
Vart hade era domslut varit om det hade handlat om er dotter, ert barnbarn eller någon som stod er nära, som satt där och grät över att dennes liv aldrig mer blir som förut?

Ni ger våldtäktsmännen ert godkännande om att det här beteendet är okej. Det är ni som får tjejer att sluta bära kjol, att sluta dricka alkohol och det är ni som får kvinnor i alla åldrar att känna sig osäkra. 
Varför köper kvinnor en T-shirt med trycket "Jag vill inte knulla, tack för visad hänsyn" och varför har tjejer armband där det står "tafsa inte"? 
Varför bär inte männen istället en T-shirt med trycket "jag är ingen väldtäktsman" och varför har inte killar armband där det står "jag tafsar inte"? 
Varför? Det ska jag svara er. Med tanke på det rättssystem som vi besitter i Sverige, där ett skattebrott är högre på straffskalan än ett våldtäktsbrott, så väljer kvinnor istället att försöka göra något själva. Och att kvinnorna tror att ansvaret ligger hos dom, är på grund av er. 
Om en kvinna beter sig, om hon inte flirtar, om hon säger nej - då, då har hon alla chanser i världen att inte råka ut för detta. 

Har ni blivit utsatta för brott? Känner ni någon som blivit utsatt för våldtäkt? 
Jag har valt att aldrig kalla mig själv för våldtäktsoffer, men jag är ändå en av dom. En av dom som fått genomlida den skammen, den otryggheten och den maktlösheten. Den förnedringen och även den vetskapen om att den mannen tog ifrån mig något som aldrig mer kommer bli sig likt - tilliten. Men precis som många andra jag känner, som fallit offer för detta, avstod jag från att anmäla. Då ni i majoriteten av fallen väljer att bortse från tingsrättens straff, och då ni i majoriteten av fallen antingen friar eller sänker. 

Man säger alltid att ett nej är ett nej. Men det ni inte verkar förstå, är att våldtäktsmännen inte bryr sig. Vill de ta del av en människas kropp, så gör de det, vad hon är säger. 

Jag vet att man inte får tappa debatten helt. Jag vet att ensamma män också blir utsatta för våldsbrott, i form av misshandel, rån och dylikt. Jag vet det, och dom ska inte heller behöva gå ut och känna sig otrygga oavsett klockslag. 
Och för männen gäller samma sak - ett nej är ett nej. Men när en man säger nej, är sannolikheten större att det faktiskt ger resultat, till skillnad från när en kvinna säger det.  

Vad jag vill komma fram till är detta: 
Ni ger i många fall kvinnorna ytterligare skäl till att vara oroliga, och det gör ni när ni väljer att fria oavsett hur mycket bevisning ni har. Och jag vill veta varför ni gör det. 
Kära hovrätten, låt mig behålla min integritet. Låt mig känna att min kropp är min, och ingen annans att ta del av - när jag inte vill. Och snälla, låt mig få leva mitt liv utan att behöva känna mig rädd eller orolig. 

Med vänlig hälsning, Erika. 

Kommentarer

  • Hanna Karlsson säger:

    Mycket bra skrivet! Tragiskt att det ska behövas.

    2017-05-17 | 16:20:08
    Bloggadress: http://hannafialotta.blogg.se/
  • Anonym säger:

    så jävla bra skrivet!

    2017-05-24 | 15:38:41
  • E säger:

    Precis såhär kände jag efter att domen kom och han blev friad från allt. Alla sa "nu har du iallafall visat att man inte får göra såhär" men det är ju tvärtom. Det är jag som har lidit under alla år, det är jag som har fått sitta och upprepa detaljer i förhör efter förhör, att lämna in bilder och personliga dagboksanteckningar, få min historia upprepad och bilder på min kropp visade för okända människor i en rättssal. Det är jag som gråtit och haft ångest och velat dö, men ändå haft en liten gnutta hopp om att domen kommer vara rättvis, för man får inte göra sådär. Snart får jag upprättelse och visar att man inte får göra sådär. Och så blev det tvärtom. Jag har visat att man visst får göra så för trots allt jag gått igenom för att få honom fälld så släpps han ändå. Och han har inte lidit för en enda sekund.

    Svar: Fina fina fina du! Jag vet. Den skammen du sitter på, är inte okej.
    Inte någonstans. Och jag hoppas du förstår det.
    Det tog så lång tid för mig att faktiskt acceptera det faktumet att jag var en av "dom". Offer vägrar jag som sagt att kalla mig, men det är just det vi är.
    Och sluta aldrig kämpa. För vår rättvisa, för din rättvisa.
    Ingen ska någonsin få komma åt dig. (Jag vet att det är så lätt att säga), men det är faktiskt det som får mig att alltid röra mig framåt. Hur brokig och svår vägen än är. Tack för att du berättade. Fler som du behövs ❤️
    Erika och Erica

    2017-05-24 | 15:46:41
  • Ida säger:

    Bra skrivet. Så jävla snett är det.

    2017-05-24 | 18:50:45
    Bloggadress: http://kawrtnee.blogg.se/
  • Anonym säger:

    Så jävla bra skrivet!!!
    Helt helt rätt!!!

    2017-05-24 | 22:16:03
  • Ollie säger:

    Mycket bra skrivet!

    2017-05-25 | 23:40:50
    Bloggadress: http://olliesblogg.wordpress.com
  • tess säger:

    Så jävla bra skrivit!

    2017-05-25 | 23:55:30

Kommentera inlägget här: