Erika Fredlund

du fick börja om på ruta ett

Kategori: Allmänt

jag minns tydligt, när jag kom hem, såg dig sitta vid middagsbordet. Jag frågade dig ingenting, för trots att du och jag inte bor under samma tak, spenderar du väldigt mycket tid hos mig. Men jag såg att det var något, och jag ville inte veta. Är det något som tynger dig, tynger det mig också. Själviskt eller ettt smart drag - jag vet inte. Det tog bara 10 minuter, jag frågade vad som hänt och fick svaret "det är slut". Det högg på ställen jag inte visste fanns, och när du bad mig hålla mig borta från dig när du grät, så respekterade jag inte din önskan. Du föll ihop i min famn, och grät tills det inte kom mer. Jag grät, inte på grund av det du berättade, utan på grund av att dina tårar gjorde ont att se. Du är den av oss som alltid har varit stark, alltid håller humöret uppe och du är den som alltid har varit min mur och min klippa, skyddat mig mot allt.
Nu ändrades det, drastiskt. Helt plötsligt tog jag på mig rollen som din mur, din klippa och den axeln du grät på. Jag gjorde det för dig, och för att du är just du. Och där, vid matbordet, i våras, fick du börja om på ruta ett. Jag stod med dig, redo att kämpa med dig.
Det blev en krånglig resa för oss båda. För mig som var tvungen att se till att du inte flög iväg för långt, och för dig som var tvungen att leva de åren du förlorat.
Jag vill bara säga, att du har lyckats bra. Ingen kan vara stoltare än jag. Du tog dig upp igen, när jag var rädd att du skulle sjunka ytterligare, och för det, visar du än en gång, hur stark du är.
Du och jag har gått, från systrar till bästa vänner, på kort tid. Du har mig vid din sida, alla sekunder som passerar.
Jag älskar dig, och jag skyddar dig, vad som än händer.
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: