Erika Fredlund

-

Kategori: Bilder

Killar, nu är det ju inte så att förståelsen och känslan för läktarkultur, fotboll och supporterskap sitter i snoppen, hur gärna ni än vill att det ska vara så!
 
 

"tjejer borde inte gå på fotboll"

Kategori: Allmänt

Fått höra och har fått se, så många gånger nu, hur folk påstår att tjejer inte borde stå på läktaren. Tjejer borde inte få ta del av den fantastiska läktarkultur som finns, och tjejer går bara på fotboll för att se på killar. 
Har ni någon gång tänkt på att vi tjejer kanske också är uppväxta med fotbollen, och att killar inte är de enda som kan vara intresserade av sport?
Jag har dyrkat fotboll sen barnsben och jag har spelat en och annan sport. Min pappa introducerade fotboll för mig, och jag har sen liten haft det i hjärtat. 
Ska jag bannlysas på grund av att jag är tjej? Ska jag inte få stötta ett lag för att jag har en fitta där nere istället för kuk? Ska jag inte kunna bränna en bengal om jag vill, för att mitt huvud inte är rakat?
IDIOTI. 
Läktarkulturen, är vad jag vet, inte baserat på kön. Det är baserat på kärlek till ett lag. 
De idioter som påstår annat, kanske borde lägga sin läktarbiljett på hyllan och släppa fram folk som väljer att se det hela på rätt sätt. 
 
Ni undrar varför jag är där, varför jag skriker mig lika hes som alla andra, och ni säger att jag inte hör hemma där.
Jag säger: FUCK YOU. 
Jag står vart fan jag vill, jag bränner allt jag kommer över om jag vill, jag skriker så högt jag kan om jag vill. Och jag tänker inte låta mig tryckas ner av ert könsrelaterade jävla skitsnack. 
Ni är, vad jag kallar, patetiska. 
 
Frågan är nu: Vi stöttar samma lag, går på samma matcher, sjunger samma sånger. Är det min brist på kuk som gör att ni nedvärderar min prestation? Jag tar i mer än de flesta av er, som har mage att sitta och kommentera mitt och de andra tjejernas jobb på läktaren. 
 
"Ni är patetiska"
"tjejer på fotboll? HA. Det är killarna de är ute efter"
"rosa fluff hör inte hemma här"
Jag vet, till skillnad från de flesta av er, vad fotboll är. 
Jag ställer mig inte på läktaren, för att hota att döda domaren om han gör fel. Jag ställer mig inte på läktaren för att sen sitta på internet och smutskasta andra. Jag ställer mig inte på läktaren för att bråka, skrika könsord eller säga hur dumma i huvudet bortaklacken är. 
JAG, till skillnad från många av er, är där för att visa min kärlek till ett lag som alltid har betytt något.
JAG, til skillnad från många av er, är där för att jag älskar läktarkulturen och allt runt omkring. 
Tifon, flaggornas dans, publikens sånger, känslan när exakt allt hår på kroppen står upp.
Håll käften med ert snack om att jag inte borde stå där jag står. 
Jag har min anledning, precis som alla andra. 
Och trots att jag är kvinna, och inte man, hör jag hemma, på just den platsen. 
Den platsen där jag är van att stå. 
 
 
Jag står kvar, på MIN plats, så vill ni yttra eran äckliga åsikt om att jag inte borde stå där, kom gärna fram. 
Vem vet, er kuk kanske blir sparkad rakt upp i magen då, och då kan jag stå där och säga att ni inte längre är välkomna till arenan. 
 
 

Vänner och föräldrar - skyddsänglar som bar mig

Kategori: Allmänt

igår hände något jag helst av allt vill glömma nu. Nu, nu, nu.
Jag kunde inte stå, smärtan var total, och jag minns knappt hur det började.

Det jag minns, är att jag inte kunde stå.
Jag var i ett tillstånd där smärtan tog över helt.
Som ett kvinhugg i magen, med en tandad kniv.
Allt svartnade.
 
Mina vänner bar mig genom stan,
som de skyddsänglar de var igår.
De tog hand om mig, såg till att jag
kom till rätt plats, på rätt tid.
De sa att allt skulle bli bra, att jag var stark
 
Min pappa bar mig, 
när jag inte längre hade orken att stå på mina ben. 
Han var där när jag behövde honom som mest.
Min mamma höll om mig hela natten,
sov vid min sida, vakade över mig.
Sa att allt skulle bli bra.
Min pappa klappade mig på huvudet,
sa att han älskar mig, pussade mig på kinden. 
 
Trodde att begreppet "gråta sig till sömns" bara fanns på låtsas.
Men när jag i morse vaknade av min ringande telefon,
och när jag förstod att jag knappt kunde öppna ögonen,
förstod jag även att jag gråtit mig själv till sömns.
 
Gråtsvullna ögon.
 
"Jag låg och klappade tills du slutade gråta och somnade!" - Mamma
 
Jag älskar er, och är så tacksam över att ni var med mig igår.
 
 

Låt mig presentera: Calista

Kategori: Allmänt

Calista betyder "den vackraste", och det är just vad hon är. Calista blev inte bara ett offer för kamphundsindustrin och dess brutala handlingar. Hon fick sina öron avslitna i ett hundslagsmål, där människor, för fega för allt annat, lägger pengar på den hund de tror vinner. Hon fick utstå en smärta som inget levande ting borde utstå, någonsin. Kamphundsindustrin byggs upp enkelt, och det har jag delat med mig av förut. Citerar mig själv, då jag skrev
"En hund föds aldrig till kamphund, hur mycket man än tror det. En kamphund skapas på ett sätt, som jag nu tänker berätta för er.
Från och med att hunden är valp, börjar ägaren att nypa hunden i läppen, så att den visar tänderna. När hunden väl gör det, blir det belönad med godis och beröm. Detta fortsätter ett tag, tills valpen har lärt sig att den, så fort den visar tänderna, blir belönad. Därefter presenteras valpen inför en större, redan "tränad" hund, som i sin tur får attackera och bita valpen, tills den förstår att den måste kämpa tillbaka om den inte ska dö. Även då, när den börjar kämpa tillbaka, blir den belönad.
Efter det, kommer ägaren hem med antingen en kanin eller en höna, som han/hon sedan binder fast i ett träd. Valpens uppgift är sen att döda det fastbundna djuret. Denna process fortsätter, och med hjälp av berömmen från ägaren, har denna valp alltså inte lärt sig annat än att döda."
Calista blev utsatt för detta. Men det ni kommer läsa nu är vidrigare.
Calista blev inte tränad till att bitas, hon tränades inte till att döda. Hon sattes i en ring, med hetsande människor runt omkring sig, där hon sedan skulle vara byte för den redan tränade hund hon skulle möta. Hennes ägare, hade alltså inget hjärta, inga känslor, när denne lät henne befinna sig på den platsen.
Det som kom till Calistas räddning, var djurpoliser. De fann henne, så pass illa skadad, att de inte trodde att hon skulle överleva en natt till. Hennes fall kallas för "det mest akuta fallet på länge". Hon hade dumpats på en övergiven trädgård, då hon, efter hundslagsmålet, inte var värd något längre. Hon hittades, blev omhändertagen. Hon var mager, uttorkad, skadad, hade infektioner i öronen. Men alla vägrade sluta kämpa för henne.
Idag, är Calista återställd, och för hennes eget bästa är jag glad över att hundars minne inte är lika starkt som människans. Hon har glömt bitar av det som hänt henne, medan hennes ägare för alltid kommer att behöva leva med det denne utsatte henne för.

Vart finns hjärtat? Lika mycket som folk strävar efter mänskliga rättigheter, strävar jag efter djurens rättigheter.
När jag ser in i ögonen på ett djur, är det inte ett djur jag ser.
Jag ser ett levande ting.
 
Jag ser en vän.
Och jag känner en själ.
 
 
 
 
 
 
 

instagram

Kategori: Allmänt

ni har väl inte missat mig på instagram? uppdaterar där oftare än här! :)

Till Elli - Du kan gå din egen väg

Kategori: Allmänt

Om jag kunde ge dig något skulle jag ge dig allt det fina
Om jag kunde hålla dig borta från allt som gör ont
 
Du är en av få, som förstår mig.
Allt jag går igenom.
Dömandet finns inte,
i din värld.
Man får vara sig själv,
och det tackar jag dig för.
 
Du är värd det bästa,
du måste fan fatta det.
Oavsett svek,
och idiotiska förklaringar,
så är du den vackraste som finns.
 
Du av någon.
Du av någon,
borde veta det.
 
Du kan gå din egen väg,
du kan bestämma din framtid.
Och jag vet, att du kommer göra rätt val.
 
Jag älskar dig, 
Om jag kunde ge dig något skulle jag ge dig allt det fina
Om jag kunde hålla dig borta från allt som gör ont

en styrka jag inte visste fanns

Kategori: Allmänt

lite mindre än fem år, har jag känt dig. folk brukar fråga om vi är tvillingar.
när vi säger sanningen om hur länge vi känt varandra, får vi ofta en chockad min tillbaka, och någon som säger "det känns som att ni känt varandra hela livet".
Jag håller med. Det känns som att jag har känt dig sen den dagen jag började prata. Du har gjort mig till en bättre person, även om du inte vet det själv. Du är en av väldigt få personer som vågar konfrontera mig, du vågar vara arg på mig och du slutar aldrig hoppas på att jag en dag ska fixa mina problem.
Många gånger, släpper jag ut aggressioner på dig, kallar dig hemska saker, behandlar dig som skit, men du står kvar. Du kämpar alltid, och du slutar aldrig att stötta mig.
Du är min person, den jag kan säga vad som helst till.
Att vi till våra dejter säger "bara så du vet, så går alltid Erica först, oavsett" - bevisar hur starkt vårt band är.
 
Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig
Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig
 
Jag älskar dig, och är så lycklig över att just du är min bästa vän. Jag mår illa, när jag tänker på hur det skulle vara att förlora dig. Du är min person, och digg kommer jag alltid att hålla så nära mitt hjärta det bara går.
 
 

du fick börja om på ruta ett

Kategori: Allmänt

jag minns tydligt, när jag kom hem, såg dig sitta vid middagsbordet. Jag frågade dig ingenting, för trots att du och jag inte bor under samma tak, spenderar du väldigt mycket tid hos mig. Men jag såg att det var något, och jag ville inte veta. Är det något som tynger dig, tynger det mig också. Själviskt eller ettt smart drag - jag vet inte. Det tog bara 10 minuter, jag frågade vad som hänt och fick svaret "det är slut". Det högg på ställen jag inte visste fanns, och när du bad mig hålla mig borta från dig när du grät, så respekterade jag inte din önskan. Du föll ihop i min famn, och grät tills det inte kom mer. Jag grät, inte på grund av det du berättade, utan på grund av att dina tårar gjorde ont att se. Du är den av oss som alltid har varit stark, alltid håller humöret uppe och du är den som alltid har varit min mur och min klippa, skyddat mig mot allt.
Nu ändrades det, drastiskt. Helt plötsligt tog jag på mig rollen som din mur, din klippa och den axeln du grät på. Jag gjorde det för dig, och för att du är just du. Och där, vid matbordet, i våras, fick du börja om på ruta ett. Jag stod med dig, redo att kämpa med dig.
Det blev en krånglig resa för oss båda. För mig som var tvungen att se till att du inte flög iväg för långt, och för dig som var tvungen att leva de åren du förlorat.
Jag vill bara säga, att du har lyckats bra. Ingen kan vara stoltare än jag. Du tog dig upp igen, när jag var rädd att du skulle sjunka ytterligare, och för det, visar du än en gång, hur stark du är.
Du och jag har gått, från systrar till bästa vänner, på kort tid. Du har mig vid din sida, alla sekunder som passerar.
Jag älskar dig, och jag skyddar dig, vad som än händer.
 
 
 
 

och i mitt huvud, kommer jag alltid vara tjockisen.

Kategori: Allmänt

jag var tvungen att trotsa,
vända blad,
för att bli sedd.
Brydde mig inte,
jag skadade alla.
"Livets envisa,
den fruktade"
brukade folk kalla mig.
 
Jag är förändrad,
men jag är fortfarande mig.
 
Den varma, den trygga, 
klippan, humoristen,
flirtaren.
och i mitt huvud, kommer jag alltid vara tjockisen.